Pondicherry och yoga
Efter Cochin blev det Munnar, en ganska trakig och gra liten by dar jag stannade tva dagar. Det fanns massvis med trekking och utflykter att gora, men det var alldeles for dyrt for en ensam person, sa jag fick inte gjort sa mycket dar.
Tva dagar spenderades i Madurai, otroligt hektisk stad och Tamil Nadus hjarta och sjal, som Lonely Planet beskriver det. Trots det eviga tutandet, skrikandet och jaktade manniskor sa trivdes jag anda relativt bra, stora stader skrammer mig inte lika mycket langre.
Klockan fem imorse anlande jag till Pondicherry, gammal fransk koloni pa Indiens ostkust. Hela staden kretsar kring Sri Aurobindo Ashram och "The Mother". Ett Ashram ar ett stalle dar man kan bo och praktisera yoga, meditera och bli spirituellt upplyst.
Tolv timmar har jag spenderat har och nagot otroligt markligt har redan intraffat.
Jag spatserade langsamt langs trottoaren, pa vag for att utforska staden och se vad dagen hade att bjuda pa. En liten man i nystruken vit linneskjorta och prydliga byxor narmar sig mig pa sin skraltiga cykel och fragar mig om jag tycker om yoga. ''Yes absolutely'' svarar jag och mannen berattar att han ar yogainstruktor och undrar om jag ar intresserad av lektioner. ''Yes yes'', och vi blir staende pa trottoaren i gott och val tio minuter, konverserande om ditten och datten. Han visar mig sedan runt i staden och introducerar mig till detta Ashram. Vi ater samosas, dricker kaffe och diskuterar spirituella ting saval som vilken var favoritmat ar. Imorgon ska jag pa yogalektion hos honom och han ska aven ge mig guidning i meditation och Yogi-livsstilen.
Konstigaste dagen hittils i Indien men jag ar inte forvanad. Det ar sadant som hander har.
Tva dagar spenderades i Madurai, otroligt hektisk stad och Tamil Nadus hjarta och sjal, som Lonely Planet beskriver det. Trots det eviga tutandet, skrikandet och jaktade manniskor sa trivdes jag anda relativt bra, stora stader skrammer mig inte lika mycket langre.
Klockan fem imorse anlande jag till Pondicherry, gammal fransk koloni pa Indiens ostkust. Hela staden kretsar kring Sri Aurobindo Ashram och "The Mother". Ett Ashram ar ett stalle dar man kan bo och praktisera yoga, meditera och bli spirituellt upplyst.
Tolv timmar har jag spenderat har och nagot otroligt markligt har redan intraffat.
Jag spatserade langsamt langs trottoaren, pa vag for att utforska staden och se vad dagen hade att bjuda pa. En liten man i nystruken vit linneskjorta och prydliga byxor narmar sig mig pa sin skraltiga cykel och fragar mig om jag tycker om yoga. ''Yes absolutely'' svarar jag och mannen berattar att han ar yogainstruktor och undrar om jag ar intresserad av lektioner. ''Yes yes'', och vi blir staende pa trottoaren i gott och val tio minuter, konverserande om ditten och datten. Han visar mig sedan runt i staden och introducerar mig till detta Ashram. Vi ater samosas, dricker kaffe och diskuterar spirituella ting saval som vilken var favoritmat ar. Imorgon ska jag pa yogalektion hos honom och han ska aven ge mig guidning i meditation och Yogi-livsstilen.
Konstigaste dagen hittils i Indien men jag ar inte forvanad. Det ar sadant som hander har.
Glad igen
Precis efter att jag skrivit detta forra, oerhort nedslaende inlagget, gick jag ut pa gatan for att dricka kaffe och vem moter jag? Jo en kille som jag larde kanna i Arambol och som bodde pa mitt guesthouse.
Vi gick och at kakor pa ett engelskt tea house och senare middag pa det mest indiska stallet vi kunde hitta.
Kaka plus te = 150 rs / pers
Middag (ris, fyra olika sorters curry, chapati) = 40 rs / pers
Alskar dessa kontraster i Indien. Ibland kan du promenera langs med en gata och det enda som omgiver dig ar turister, dyra restauranger och relativt rent. Svang runt ett horn och tva minuter senare ar du mitt inne i djupaste hjartat av indiens stadsliv.
Upplyft av lite sallskap dagen innan var jag mycket gladare imorse nar jag vaknade. Jag har promenerat i flera timmar runt nastan hela Fort Cochi (omradet jag bor i), fotograferat massa och besokte aven ett museum! Imorgon ska jag aka till Munnar, som ocksa ar en hill station bland te-plantage och sydindiska djungler. Darifran kan man gora en tre dagars vandring till ett stalle som heter Kodaikanal, som tydligen ocksa ska vara helt fantastiskt vackert. Nu har reslusten kommit tillbaka till 100 %.
Jag, killen fran Arambol (kan inte for mitt liv komma ihag vad han heter!) och hans kompis kakade middag idag ocksa, och jag at nagot sa spannande som Pumpkin Masala! Spannande och faktiskt otroligt gott!
Jag ber om ursakt for franvaron av bilder. Hoppas pa snabb uppkoppling snarast.
Vi gick och at kakor pa ett engelskt tea house och senare middag pa det mest indiska stallet vi kunde hitta.
Kaka plus te = 150 rs / pers
Middag (ris, fyra olika sorters curry, chapati) = 40 rs / pers
Alskar dessa kontraster i Indien. Ibland kan du promenera langs med en gata och det enda som omgiver dig ar turister, dyra restauranger och relativt rent. Svang runt ett horn och tva minuter senare ar du mitt inne i djupaste hjartat av indiens stadsliv.
Upplyft av lite sallskap dagen innan var jag mycket gladare imorse nar jag vaknade. Jag har promenerat i flera timmar runt nastan hela Fort Cochi (omradet jag bor i), fotograferat massa och besokte aven ett museum! Imorgon ska jag aka till Munnar, som ocksa ar en hill station bland te-plantage och sydindiska djungler. Darifran kan man gora en tre dagars vandring till ett stalle som heter Kodaikanal, som tydligen ocksa ska vara helt fantastiskt vackert. Nu har reslusten kommit tillbaka till 100 %.
Jag, killen fran Arambol (kan inte for mitt liv komma ihag vad han heter!) och hans kompis kakade middag idag ocksa, och jag at nagot sa spannande som Pumpkin Masala! Spannande och faktiskt otroligt gott!
Jag ber om ursakt for franvaron av bilder. Hoppas pa snabb uppkoppling snarast.
Hemlangtan och ensamheten
Status for tillfallet: fruktansvart villradig och utan planer.
I Hampi var det sa otroligt latt att traffa pa trevliga manniskor, det gick inte en dag utan att jag pratade med ett nytt ansikte, alla var sa vanliga dar. Har i Cochin ar det val inte direkt otrevligt, men jag vet bara inte hur jag ska komma i kontakt med nagon. Det ar valdigt manga som reser i par, eller storre grupper, och det kanns lite jobbigt att springa efter nagon pa gatan och saga hej.
Igar tvingade jag mig pa tva tjejer men de var inte sa valdigt pratglada sa jag gav upp.
Att jag dessutom laste att Ooty, som jag planerat att aka till, var "forstort av turismen" funderar jag pa om det verkligen ar dit jag vill. Om jag inte aker till Ooty vet jag inte heller vart jag ska ta vagen, ett alternativ ar en jattelang tagresa tvars over till andra sidan kusten till en stad som heter Pondicherry. Men att aka tag sa langt helt ensam ar inte sarskilt lockande.
VAD SKA JAG TA MIG TILL.
Det har med att resa ensam kanns inte alltid som varldens basta ide, jag langtar efter nagon att prata med, nagon att ata middag ihop med och nagon att planera nasta destination med.
Jag forsoker att tanka positivt och forsoker sa gott jag kan att skapa kontakt med andra. Nu ska jag satta mig pa ett mysigt cafe jag var pa igar, och om det kommer in nagon som ser trevlig ut ska jag attackera dem med mitt fantastiska sallskap. Jag ska forsoka gora det basta av situationen och inte boka en biljett hem igen, vilket ar det jag kanner for att gora mest av allt.
I Hampi var det sa otroligt latt att traffa pa trevliga manniskor, det gick inte en dag utan att jag pratade med ett nytt ansikte, alla var sa vanliga dar. Har i Cochin ar det val inte direkt otrevligt, men jag vet bara inte hur jag ska komma i kontakt med nagon. Det ar valdigt manga som reser i par, eller storre grupper, och det kanns lite jobbigt att springa efter nagon pa gatan och saga hej.
Igar tvingade jag mig pa tva tjejer men de var inte sa valdigt pratglada sa jag gav upp.
Att jag dessutom laste att Ooty, som jag planerat att aka till, var "forstort av turismen" funderar jag pa om det verkligen ar dit jag vill. Om jag inte aker till Ooty vet jag inte heller vart jag ska ta vagen, ett alternativ ar en jattelang tagresa tvars over till andra sidan kusten till en stad som heter Pondicherry. Men att aka tag sa langt helt ensam ar inte sarskilt lockande.
VAD SKA JAG TA MIG TILL.
Det har med att resa ensam kanns inte alltid som varldens basta ide, jag langtar efter nagon att prata med, nagon att ata middag ihop med och nagon att planera nasta destination med.
Jag forsoker att tanka positivt och forsoker sa gott jag kan att skapa kontakt med andra. Nu ska jag satta mig pa ett mysigt cafe jag var pa igar, och om det kommer in nagon som ser trevlig ut ska jag attackera dem med mitt fantastiska sallskap. Jag ska forsoka gora det basta av situationen och inte boka en biljett hem igen, vilket ar det jag kanner for att gora mest av allt.
Bangalore
Jag tog en nattbuss fran Hampi igar, och lyckades faktiskt sova nagra timmar i den skrangliga iskalla bussen jag lyckats boka.
Vaknade i lite latt chocktillstand och insag att folk borjade ga av bussen, sa jag fick rafsa at mig mina grejer fort som tusan och snubblade ut pa gatan i morgonkaoset i denna 6 miljoners-stad.
Nar jag borjade denna resa hade detta skramt livet ur mig, men nu kande mig mig hyfsat saker pa vad jag skulle gora. Mitt tag till Kochi gar inte forran halv tio ikvall sa jag har en del tid att fordriva i denna stad. Just nu har jag klickat bort en timme pa ett internetcafe och det verkar som om killen som jobbar har vill ha mig bort harifran, vilket jag inte fortstar da jag latt skulle kunna sitta har for nagra hundra rupies.
Nu hade jag tankt hitta nagonstans att dricka kaffe och lasa bok, men det ar nog lattare sagt an gjort. Indien har inte sa mycket cafeer, det ar mest sma diskar med lite sotsaker och kanske en stol, eller stora hektiska restauranger dar man ater pa fem minuter, och sa fort du rest dig upp kommer nagon och tar ditt bord. Kaffe och te saljs i "tea stalls" som finns utspridda langs gatorna, dar man koper en liten plastmugg med dryck for 10 rupies och dricker i en klunk.
Det ar sallan jag hittar ett internet snabbt nog att ladda upp bilder, och igar blev det stromavbrott nar jag kommit halvvags.
Naval, dags att ge sig ut i tutandet och skrikandet igen och forsoka hitta pa nagot att gora. Det kommer antagligen sluta med att jag satter mig i ett avskilt horn pa tagstationen for att forsoka lasa. Jag hoppas taget ar lite mer bekvamt an bussen och att jag far trevligt ressallskap.
EHH hehe nu blev jag precis erbjuden en guidad tur av killen som jobbar har. Han vill visa mig alla fina platser i Banglalore tydligen. Jag vet inte riktigt om jag vagar, men det kan ju kanske vara kul. Hoppas jag inte blir valdtagen och styckmordad.
BILDER
Har befinner jag mig just nu (fortfarande Hampi). Det har ar bara en pytteliten del av landskapet som pa riktigt tar andan ur mig varje gang jag beskadar den.
Detta ar langst bort i ena anden pa Hampi Bazaar, "centrum". Jag bor pa andra sidan floden, vilket mest bestar utav billiga rum, ett par kladaffarer och nagra s.k Dhabaas, vilket ar sma hal i vaggen, eller som har, platskjul, dar man kan fa en thali for cirka 8 kr (finare restauranger tar ofta det dubbla (fortfarande asbilligt) ). Jag ater nastan alltid pa en dhabaa, de har den basta maten, och man far gratis pafyll pa sin thali till man ar matt.
Det har ar en masala dosa, och vanlig frukostmat hos indier. Det ar en slags pannakak gjort pa linser och kikartsmjol, med kryddig fyllning av potatis och blomkal.
Jag ater sa himla mycket mat har. Det ar otroligt enkelt nar ALLT ar sjukt gott, och samtidigt sa billigt.
Obligatorisk pose-bild pa utsikten. Fruktansvart dalig sadan, men jag tror inte att landskapet har gar att fanga pa bild.
David och Nittay hjalpte en indisk kvinna att rulla hem sin vagn fran marknaden. Otroligt marklig situation, jag hade glomt att ta pa mig langbyxor sa hela byn stirrade pa mina knan, och alla bybor fann det hela mycket komiskt att tva vita pojkar drog den har damens vagn. Men hon blev jatteglad!
Imorgon ska jag aka vidare till en stad som heter Cochin och ligger i Kerala. Det ar dags att saga adjo till Hampi och mina israeliska reskamrater och fortsatta pa egen hand igen.
Hampi 2
Okej, jag hade visst missforstatt det har med klattringen. I Hampi praktiserar man sa kallat "bouldering", vilket ar klattring med enbart ett par skor och en madrass under sig for att dampa eventuella fall.
Hampi ar fullt av "jattebumlingar" (ar det ett vedertaget begrepp, eller ar det bara min mor som anvander detta uttryck?), dvs enorma stenar utslangda over hela bergsplatan. Dessa lampar sig utmarkt for klattring da de ar fulla av sma grepp och sprickor att satta hander och fotter pa.
Efter tre dagars klattring har jag nu valdiga problem med att skriva detta inlagg. Mina fingertoppar har i princip inget skinn kvar, mina knan ar fulla av sma sar och blamarken och traningsvarken borjar bli ganska pataglig. Hur som helst tror jag att jag har hittat min nya hobby. Klattring och yoga.
Ja, nar jag var i Arambol sa gick jag pa nagra kurser med en instruktor. Yoga, indisk morgonsol och utsikt over en oandlig horisont inramad av palmblad, det var nagot av en uppenbarelse, ett uppvaknande. Sedan dess har jag fortsatt med yoga aven har i Hampi.
Jag har i alla fall insett att klattring ar nagot jag verkligen vill fortsatta med, det ar valdigt mentalt avslappnande samtidigt som det ar fysiskt utmanande.
Har har jag aven hunnit med att besoka lite tempel, ata otroligt mycket mat, promenera bland risfalt... Fascineras av landskapet runt omkring mig, jag tror detta ar det vackraste jag nagonsin sett.
Nu maste jag springa pa toaletten da min forstoppning sedan fyra dagar tillbaka verkar slappa.
Hampi ar fullt av "jattebumlingar" (ar det ett vedertaget begrepp, eller ar det bara min mor som anvander detta uttryck?), dvs enorma stenar utslangda over hela bergsplatan. Dessa lampar sig utmarkt for klattring da de ar fulla av sma grepp och sprickor att satta hander och fotter pa.
Efter tre dagars klattring har jag nu valdiga problem med att skriva detta inlagg. Mina fingertoppar har i princip inget skinn kvar, mina knan ar fulla av sma sar och blamarken och traningsvarken borjar bli ganska pataglig. Hur som helst tror jag att jag har hittat min nya hobby. Klattring och yoga.
Ja, nar jag var i Arambol sa gick jag pa nagra kurser med en instruktor. Yoga, indisk morgonsol och utsikt over en oandlig horisont inramad av palmblad, det var nagot av en uppenbarelse, ett uppvaknande. Sedan dess har jag fortsatt med yoga aven har i Hampi.
Jag har i alla fall insett att klattring ar nagot jag verkligen vill fortsatta med, det ar valdigt mentalt avslappnande samtidigt som det ar fysiskt utmanande.
Har har jag aven hunnit med att besoka lite tempel, ata otroligt mycket mat, promenera bland risfalt... Fascineras av landskapet runt omkring mig, jag tror detta ar det vackraste jag nagonsin sett.
Nu maste jag springa pa toaletten da min forstoppning sedan fyra dagar tillbaka verkar slappa.
